En lång resa för en inrikes biff

Del 2

Nu publicerar jag del 2 av min serie ”Ett företags ansvar” denna gång tänker jag ta reda på en pannbiffs ursprung och hur lång distributionskedjan förehåller sig.

Läs också ”Mitt samtal med Henri Sauvage, VD Unilever Sverige”

Dafgård

Familjen Dafgård förespråkar det här med Svenskt kött. De marknadsför med det och de visar upp fina och idylliska gårdar med vackra åkrar i sin marknadsföring. Trotts det så har företaget vid ett flertal tillfällen ifrågasatts om köttet verkligen kommer ifrån gården i Källby, eller om köttet importeras ifrån andra länder, alltså rakt emot vad de själva anger. Så är även fallet hos en rad andra produkter som levereras till skol och restaurang men även till butik.

Jag har spårat upp en låda med pannbiffs ursprung, som det på kartongen stod var Svensk, vilket stämde. Men hur lång är distributionskedjan och hur många mil transporteras köttet. (Se kartan till höger).

Kartan du ser till höger är den transportsträcka som pannbiffen genomgår innan den når våra skolkök. Köttet slaktas i Kalmar, av företaget KLS Kalmar. Köttet kan komma ifrån delar av Skåne och Småland men också ifrån Öland. Det styckade köttet körs sedan, med en lastbil med dieselmotor med en förbrukning på upp till 4 liter diesel/mil, till Sävjö där det av företaget svensk hamburgare görs om till en pannbiff. Sträckan är då, om man tar den närmsta vägen, 160,6 km, dvs 16 mil. Sedermera köper olika leverantörer upp pannbiffen, som i det här fallet Servera. Det körs till Serveras lager för den region Kristinehamn tillhör, dvs Västerås. Där väntar det i lager på beställning av någon kommun. Pannbiffen har då transporterats ca 34 mil ifrån Sävsjö och totalt ca 50 mil. När pannbiffen sedan når köket på Brogårdskolan har den totalt färdats 66 mil vilket ger en dieselförbrukning på totalt 264 liter. Tycker ni det är mycket? Om vi då tänker oss att samma pannbiff serveras i en skola i Kiruna, så skulle det, den snabbaste vägen, utgöra en sträcka på hela 114 mil, vilket med samma typ av transport skulle utgöra en förbrukning på hela 456 liter diesel. Vid uträkning av samtliga data har jag inte tagit hänsyn till returfärden, vilken jag hoppas att den inte går tomlastad. All förbrukningsdata är också baserade på en fullastad lastbil och informationen har jag funnit hos en lastbilsmekaniker för Scania.

Som slutsats så vill jag säga att svenskt kött är en bra ambition men man bör ha i åtanke att Sverige är ett långt land och att sträckan mellan Malmö och Kiruna motsvarar ungefär sträckan mellan Malmö och Rom, fågelvägen. Kanske är det dags att satsa på närproducerad mat istället för att transportera pannbiff över hela Sverige. Var kritiska.

Lite rolig data.

Om vi då tittar på distributionstiden, alltså den tid det tar för denna vara att nå skolköket så är det förvånansvärt hela 10 veckor, vilket resulterar i 50 arbetsdagar, utan hänsyn till jul och nyår. Om man då med enkel matte delar den totala sträckan på 66, 39 mil med 50 så får man siffran 1,32, vilket motsvarar antalet mil som pannbiffen transporteras under en dag.

Undrar just vilken fart de kör i eller hur länge pannbiffen vilar på något utav lagren under vägen.

Mer om detta läser ni i mitt kommande reportage om skolmaten som kommer att publiceras som PDF på sidan.

Följ och dela gärna vidare!

Ekologisk matkasse - bäst i test

För att få märka ett livsmedel som ekologiskt krävs det att varan måste ”innehålla minst 95% ekologiska ingredienser” (Livsmedelsverket.se). Det är ett högt krav som därmed tydligt talar om för konsumenten att det är produkter som verkligen gynnar miljön. Men när det kommer till matkassar…

Fortsätt läsa
3 kommentarer Lägg till din
  1. Jag tror de medvetet vill köra runt och processa så mycket som möjligt för då kan de lägga på destomer på priset, i kronor räknat.

    Hade de tagit lokalt kött och slaktat lokalt och sedan producerat lokalt hade inte vinsterna kunnat hållas i närheten så höga vid samma procentuella påslag.

  2. Du måste läsa på mer om klimatdebatten för att kunna göra de uttalanden du gör. Det är inte alltid säkert att svenska produkter är bättre för miljön.

    Själv köper jag helst svenskproducerade grejer från företag jag känner till.

    Problemet med skolmaten är att de endast köper på pris och inte kan ta hänsyn till kvalitet eller märke för då överklagar någon av de stora grossisterna Servera eller Menigo det med sinna armador av advokater.

    Häng inte de som försöker göra nåt.

Kommentera