När jag skriver det här är klockan strax efter åtta. Jag sitter med laptopen vid köksbordet i min nya lya där jag bor tillsammans med min bror numera. Hör P1 ifrån min dator och det svaga ljudet ifrån spisen där fem ägg ligger och kokar. Jag kikar ut igenom fönstret. Solen skiner och värmer mitt ansikte. Det ser ut att bli ännu en vacker sommardag. Jag sitter och funderar på vad Oskar kommenterade igår.
Jag har under nästan tre veckor nu ätit enligt LCHF:s lagar. Visst har jag tidigare också gjort det, men inte lika strikt. Jag har upptäckt glädjen med maten. Jag har upptäckt att det är fullt tillåtet att förtära mängder av protein och fett varje dag, och faktum är så saknar jag inte kolhydraterna avsevärt.
Visst förekommer det att jag någon gång ibland tar ett äpple och ibland en bit bröd, men jag har mer eller mindre fått avsmak för det.
Kolhydrater är lyx, anser jag. Igår åt jag ute med min familj, jag tog ett glas dricka, fullproppad med socker och extra mycket kolhydrater, och det var gott. Men det kändes bra efter en hel vecka utan varken frukt eller bröd.
Jag ser LCHF som en underbar livstil. Aldrig förr har jag ätit sådan avancerad frukost som idag. Jag steker mina bacon och kokar mina ägg. Flingpakeketet åkte i soporna för länge sedan.
Ja Oskar, jag menar att LCHF är en livstil. Visst är det en kost, men inte en diet. En diet går man på under en kort period, men LCHF lever man på livet ut.
Oj, nu kokar det över….
