Äntligen har skolköket beställt nästan fullfet rödmjölk som ett alternativ till den annars vanliga standardmjölken, den gröna med 1,5 % fetthalt. Eller är det den röda som är standardmjölk?…eh, strunt samma, den är vanlig i alla fall. Så nu kommer en av våra fyra mjölkmaskiner att innehålla rödmjölk vilket jag ser fram emot. Jag har inte druckit mjölk i skolan så länge jag kan minnas, inte av den anledningen att jag inte gillar mjölk, för jag älskar mjölk, men den gröna mjölken, för att inte tala om den blåa, är på tok för mager för mig.
I min familj har vi så länge jag kan minnas alltid druckit rödmjölk, vilket på den tiden men också även nu, fick min kompisar att rynka på pannan.Hemma äter de alltid sockrade flingor i lättmjölk, för man blir ju fet av fet mat, det kan väl inte vara annat.
Men alla vet ju att socker också är onyttigt, men som sagt där är ju lite så där ”busigt” vilket kan hända vem som helst någon gång ibland. Men att dricka fet mjöl eller att ha grädde i sitt kaffe är ju rent livsfarligt…eller? Kanske de tänker så här när de ser mig efter ett träningspass i badhuset.
”Men stackers pojk, står han där och halsar ur ett gräddpacket. Han kommer ju att få hjärtinfarkt och dö på kuppen.”
Men ingen reflekterar över det samma då det gäller socker eller kolhydrater, trotts att de inte finns några bevis för att stort intag av mättat fett faktiskt skulle ge upphov till varken hjärtinfarkt eller några andra svåra sjukdomar för den delen.
Nej, men så är det tydligen. Man får inte ligga steget före gruppen. Man får inte gå sin egen väg och bilda egen opinion för då blir folk otroligt obekväma i sin hittills trygga båt. Livet kanske har flytit på som vanligt hittills. Med en macka på morgonen och potatis till middag och så har det alltid varit, kom inte och säg något annat.
Och så kommer jag där, och vill införa fet och extremt onyttig mjölk, vad är det frågan om egentligen. Inte nog med att folk får utstå mina predikningar under måltiderna om varför man inte bör äta kolhydrater. Men faktiskt så brukar det inte vara jag som börjar, jag klagar inte på andras tallricksmodell, det är alla andra som gör mot min. Många frågor ifrån ”förstå sig påare” och andra personer som inte kan det de pratar om. Jag tar gärna en debatt men inte med personer utan bakgrundsfakta.
Ber om ursäkt att min personlighet alltid ska skapa storm på folks, sedan länge, trygga vatten. Aldrig kan de vara säkra och göra ett klokt val vad det gäller kost, för då kommer jag och invänder. Kanske det är så. Jag är en opinionsledare.
Tidigare idag satt jag och diskuterade just detta ämne med några kompisar. Som vanligt blir de ofta långa och med många frågor som ”varför” och ”hur” då en slutligen sa.
”Det är ingen idé att du diskuterar kost med honom, han har svar på allt.”
Detta stämmer inte. Jag säger inte att det jag skriver eller säger alltid är korrekt men det är mina åsikter, mina teorier och min magkänsla jag sammanväger med korrekt fakta.
