Bert, den sanne besserwissern

Idag besökte jag Värmlands museum för att höra till ett antal föreläsningar om skolmaten och vilka förändringar som går att genomföra. Dagen skulle börja klockan tio, med att teveprofilen Bert Karlsson skulle ha en föreläsning om hur kommunerna kan göra förändring i sin anbudslista. Därefter skulle två ytterligare föreläsningar äga rum, bland annat av Kils kommuns kostchef som skulle berätta om hur just Kil klarat av att hålla en sådan bra standard på sin skolmat, varför de har tilldelats ett diplom av ”Bättre skolmat” som leds av bland annat skolmatens vänner. En mycket lärorik dag, med mycket bra och ny inspiration. Att det går att förändra och som jag tidigare anat så är den där lagen om offentlig upphandling bara något att gömma sig bakom då någon ställer frågor. Men Bert är enorm på att övertala folk och upptar genast hela rummet med sin enorma aura när han stiger in.

Men dagens första föreläsare kom inte ensam och inte jag heller. Ser ni vem som sitter och pratar i telefonen på bilden bredvid. Ja visst är det självaste Bert Karlsson och den som håller i kameran, det är jag. Men hur hamnade jag i Bert Karlssons bil, ja det var något i den här stilen.

Det började i tisdags. Jag hade sedan några dagar tillbaka vetat om att Friskvården i Värmland skulle hålla en föreläsningsdag med bland annat gäster som Bert Karlsson. Jag har varit i kontakt med honom tidigare via telefon, igenom mitt reportage om skolmaten. Då var jag intresserad av att veta matens ursprung och stod och stampade på samma ställe och kom inte vidare. Företagen ville inte ge några svar då jag ringde dem, och kommunen kände heller inte till var maten kom ifrån. Genom detta ringer jag upp Bert för att få hjälp i hur jag går vidare. (Läs ”Ber rör om i kommungrytan”). När jag fick reda på att Bert skulle föreläsa i Karlstad, så kollade jag på numret som jag hade i min mobil, där det stod Bert Karlsson. Det slog mig att han ju måste passera Kristinehamn för att ta sig till Karlstad. Så jag ringer resolut upp honom och frågar om jag kan få åka med till Karlstad. Inga problem, klockan halv tio skulle han hämta upp mig vid Statoil i Kristinehamn.

Visst tänkte jag, det blir kanon. Men hur tidoptimist får man vara. Vet han inte hur lång tid det tar att åka till Karlstad, om man håller sig inom lagens gränser det vill säga. Men som lovat så dök han upp vid avtalad plats. Jag hoppar in i bilen och vi åker emot Karlstad.

Han pratar i telefon, han diskuterar melodifestivalen med någon på andra sidan, men snart så lägger han på. Vi kommer in på skolmaten och börjar diskutera EU packat och olika distributionskedjor, men kommer snart in på talang och den där Norrmannen som sjöng så bra. Jag ställer då frågan om det verkligen var en bluff, var han redan känd innan talang. Bert menar att så var fallet, men att alla som kommer till talang mer eller mindre är kända.

Han kommer då på att han måste ringa ett samtal. Han ringer upp växeln på ”Se och Hör” och ber om att bli kopplad till en journalist som han vill tala med. Efter många upprepningar och förtydliganden blir han kopplad och går rak på sak. Det visade sig att ”Se och Hör” skrivit att denna Norrman redan var känd innan programmet. Detta menar Bert är självklart.  Det går inte att plocka upp någon ifrån gatan. Alla är mer eller mindre kända och har uppträtt på klubbar och annat tidigare. Detta var inledningen till ett långt samtal fylld av utskällningar,  allt ifrån okunskap och vem som hade längst erfarenhet, ifrån ”besserwisser” Bert. Samtalet sträckte sig ända ifrån Väse till Sandgrundsudden. Bert var rasande över att skit ”Blaskor” som ”Se och Hör” talar om för folk om vad som är bluff, och ställer frågar helt utan sakliga grunder, att han var en värdelös journalist som inte duger till något bättre än att skriva osanna artiklar. Han menade att Carola i så fall redan var känd före sitt första framträdande i melodifestivalen, liksom Susan Boyle också var, men detta har de inte skrivit om.

Hur som helst så avslutade han med att det finns en direkt likhet mellan journalister och spermier. Det finns jävligt många av dem, men det är få som är bra, och att han inte var någon av de bättre.

Vi anlände drygt fem minuter innan hans föredrag skulle börja, alla åhörare satt och väntade, men det gjorde ingenting, han steg in och gjorde en lysande föreläsning.

När showen var över, så var det dags för försäljning av böcker, och som tack för hjälpen med att bära fram hans böcker så fick jag två av hans böcker.

Sedan så var det dags för lunch. Bert intog köket fem minuter innan potatisen var färdig. Bert satt sig ned, bad servitrisen att servera några pannkakor åt honom eftersom det andra inte var färdigt. Men då någon går förbi med en skål blomkålsoppa så hojtar han åter till servitören för nu vill han ha blomkålsoppa. Efter att ha fått allting serverat så lämnar han museet med mätt mage. Nu skulle han vidare till andra orter och jag tackar för den annorlunda bilturen.

Med andra ord en riktigt lyckad dag, men undrar när jag får se honom nästa gång, för det var en annorlunda upplevelse att få åka i samma bil som Bert Karlsson.

Läs också ”Vad bör prisas”