Efter att strålkastarna slocknat över Tommy Svensson då han precis slutfört sin föreläsning om tillsatser i maten för mer än två hundra elever och ett tiotal beslutsfattare och politiker samt allmänhet, så kliver Louise Uhlin ifrån Radio Värmland fram för att göra en kort intervju med mig om hur jag tyckte att föreläsningen, den 9 mars hade gått och jag måste medge att jag är mäkta imponerad av att så många kommunpolitiker och tjänstemän lyckades hitta till Brogårdskolans Aula, för att inte tala om eleverna. I början av februari besökte jag lärarnas arbetsrum tillsammans med Jennifer, min arbetskamrat inom reportaget, för att motivera lärarna att skicka sina elever på föreläsningen. Det svåraste var avklarat. Finansieringen var under kontroll. Den rödgröna oppositionen hade tillsammans med elevrådet gått in med summan som behövdes. Men frågan var om lärarna ville skicka sina elever. Fanns det något i föreläsningen som kunde kopplas till det ämne som den enskilda läraren undervisade i, då kanske det skulle kunna gå. Jag upplevde samtalet i lärarrummet, framför omkring femtio lärare, som något positivt och fick mycket goda kometarer och cred för det senare. Trotts detta var det bara drygt fyra lärare som skrivit på, således bara ett trettiotal elever kunde gå på min föreläsning i Aulan som var fylld av stolar för omkring 240 stycken. Dagen före, måndagen den 8 mars, var det dags igen. När jag denna gång lämnade lärarrummet så kunde jag räkna ihop till nära 180 stycken. Det fick duga, tänkte jag, de får väll lägga benen på några av stolarna för att det ska se fullt ut. 180 är i alla fall bättre än 30. Men då klockan närmade sig ett och Tommy Svensson fäste myggan kring örat och gjorde sig redo, så trängdes eleverna utanför Aulans dörr. Var detta ljudet av 180 elever, tänkte jag. Jag hade tänkt öppna dörren försiktigt, säga några väl valda ord och sedan lugnt och behagligt visa eleverna in i föreläsningssalen. Men i stället rusade eleverna in igenom dörren och då fick man se upp så att man inte blev ihjältrampad. Fick bilden av då man släpper ut kor på bete, första gången för säsongen efter att stått inne en hel vinter.
”Jag tror inte att föreläsningen kommer att förändra elevernas inställning till mat över en natt. Men kanske börjar några i alla fall tänka om och på sikt skapa förändring. Jag tror att det kommer att bli något väldigt bra av det här.” Svarar jag på Uhlins fråga om vad jag tror att föreläsningen kommer att förändra hos eleverna. Reportaget sändes i radio redan dagen efter, 10 mars. Först inleds en intervju med mig, följs sedan av en inspelning av föreläsningen, en intervju med Tommy Svensson för att sedan avsluta med några ord ifrån min sida. Med sanningen och säga så var det första gången jag pratade i radio, och det är något helt annat att prata inför skolans elever än att höra sig själv i radio som sänts över hela Värmland. Men något måste jag väll ändå ha förmedlat i min intervju. Lyssna
För redan samma dag, två timmar efter att reportaget sänts, ringer ett okänt nummer till min mobil. Det är en kille ifrån Grums som hört min intervju på radio. Han var intresserad av det jag gör och bjöd in mig till Värmlands största ekomässa den 25 mars. Jag som inte visste vad jag skulle prata om blev självfallet mycket förvånad. Vad skulle jag prata om för mer en tusen besökare på en mässa? Kanske tillsatserna i skolans mat och dess transporter? Det vore något. Vi får se hur det går. Det börjar närma sig. Då jag skriver det är det bara två dagar kvar, tisdagen den 23 mars, jag sitter på Ejes konditori. Men nu börjar kaffet kallna och jag måste rusa, för om tjugo minuter börjar min Engelska lektion. Hoppas att vi ses i Grums och fortsätt gärna att läsa min blogg, för jag lovar dig, tillsammans skapar vi revolution
2010 – 03 – 23 Joakim Olsson
