Federik Banting och Charles Best

Insulin är en av dagens mest använda läkemedel, kanske en av de mest lönsamma läkemedlen. Men hur började det hela, hur upptäcktes hormonet som kom att förändra världen.

Om du skådar den långa listan på personer som prisats med ett av världens finaste pris du kan vinna, nobelprisvinnarna. Jag tänker särskilt dem i medicin som gjort flera fantastiska upptäckter som förändrat världen. Många av dem var redan kända innan de fick priset i sin hand. Andra var för världen helt okända. Så som Banting och Best, de unga och oerfarna läkarna som år 1923 skulle motaga nobelpriset i medicin för upptäckten av insulinet, en upptäckt som revolutionerade behandlingen av patienter med diabetes.

Innan upptäckten av insulinet var diabetes en diagnos som inom kort innebar döden för många. Många dog i kramper och diabeteskoma, lång och smärtsam död gick de många tusen liv till mötes. Dock var inte diabetes lika vanligt som idag, men de som ändå led av sjukdomen, hade det långt smärtsammare än de som lever idag.

Men sträckan till rikedom och berömmelse var inte helt enkel och rak. Bakom upptäckten ligger nätter, flera månader av arbete. Det har kostat mer än två hundra hundar, katter och kanske lika många kaniner och råttor. Det var dessa som för vetenskapen fick sätta livet till, det var dessa som gav de spår som visade vägen till problemets kärna.

Vid denna tid visste man inte i vad problemet med sockersjuka bestod i och det fanns inte så många sätt att verkligen bekräfta att patienten av diabetes. En metod, som var mycket vanlig på denna tid, var att smaka på patientens urin. JO DET ÄR SANT. Antingen visste du om det och det var ingen nyhet eller så rynkade du ordentligt på nästan. Kunde nästan se det.

Kort och gott. Smakade det sött så var det mycket socker i urinet vilket var ett tydligt täcken på diabetes.

En teori på denna tid var att eftersom patienten hade mycket socker i urinet så måste patienten på så vis tappa mycket socker via urinet och därmed behöva äta mer socker och kolhydrater. Denna kunskap har idag ändrats, men vi kan se resultatet av teorin. Idag rekomenderas diabetiker att äta mycket kolhydrater enligt den traditionella talricksmodellen.

Men liksom alla andra upptäckter då det gäller mediciner så är det inte sällan så att upptäckarna lyft fram en teori och ett resultat helt på egen hand och utan hjälp av andra forskare. Faktum är att ett flertal forskare som inte går att räkna upp på både händerna, har delgivit sin själ i arbetet att upptäcka insulinet men aldrig kommit hela vägen. Somliga var flertalet gånger riktigt nära och har senare lämnat in överklagande till nobel kommittén där de hävdar att det inte var Banting och Best som var de rättmätiga ägarna till priset.

Det stämmer mycket bra med detta, trots att det var de två unga läkarna som upptäckte insulinet och som prisades för det. En beskrivning kan vara att likna dem med en måltjuv, som enkelt sparkar in bollen i mål med stortån, efter långt och mödosamt uppspel av andra anfallare, men denna liknelse är orättvis och inte helt korrekt.

Fotnot: Federik Banting bör ej blandas ihop med William Banting. De har ingen koppling till varandra. William Banting var begravningsentreprenör på slutet av 1800 – talet som experimenterade med lågkolhydratkost, vilket sedermera gav ordet banta. Federik Banting upptäckte tillsammans med Charles Best, insulinet och prisades år 1923 med Nobelpriset i medicin.

BOK TIPS:

Historien om diabetes, insulinets historia, av Tord Ajanki, med initiativ av Svenska diabetesförbundet.

Följ och dela gärna vidare!